Lyster, en skimrande känsla, på himlavalvet – likväl som djupt rotad i stoftet.

Allt

däremellan tillhör oss.

Hon

är det som skimrar, det som lyser i mitt hjärtas fönsterlösa boning.

Hon är det som blänker i min blick, hon är det som pärlar sig i mitt skratt.

Hon är det som tindrar på natthimlen, hon visar mig vägen

hem.