Och plötsligt kunde jag...

...se vinden...
För några sekunder, hade havet samma färg som mina ögon…

Själsstarkt möte.
Mitt inre skälvde och kylan mot min hud smälte undan som snö om våren.

Hetta.
Från mitt vilda hjärta.

 Havet krävde mig – jag gav.

Jag är min egen magi och insikten kom med den tredje vågen.

 Tårögd vände jag mig mot andra ögon.
Såg en nyans som poetiskt beskrev en vinterhimmel.


Kommentarer

Vad heter du då?
Kom ihåg mig?

Hur kan jag nå dig?


URL/Bloggadress:


Och vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0